Det var på torsdag kväll den 15:e januari, typ vid 20.00 som jag börja känna som om jag var förstoppad, ont i magen/magknip men mer i tarmarna, lite som magont och inte den här mensvärken alla pratar om, det kände jag inte alls.
Det kom i lite "attacker" men absolut inte så himla ont. En timme efter, vid nio så gick smärtan upp i bäckenet och stråla lite bak i ryggen, och nu kom värkarna tätt, vi klockade 3 min och de höll i sig i ca 30 sekunder. Jag hade ju den där Tens-maskinen som vi satte och den var SÅ himla bra, jag rekommenderar verkligen den!!!
Den förvillade smärtan lite, tog inte bort den men utan Tensen var värken mycket ondare och jobbigare.
Men vid denna tid gjorde det ändå inte så mycket ont.
Men i och med att värken var så tätt så ringde vi förlossningen i Ystad då det var där vi hade tänkt att föda.
Hon sa att det var ju väldigt tidigt än och att jag faktiskt kunde prata när jag hade värken så fick tipset att ta 2 alvedon och en dusch.
Men det tog emot att ta av Tens-maskinen och väl i duschen fick jag mycket ondare och det var bara jobbigt med det varma ångande vattnet när jag hade ont så jag struntade i det, när jag sen skulle sätta på mig kläder såg jag att jag blödde.
Väl på med kläder och Tensen på så lade jag mig i sängen och värkarna blev kraftigare, tänkte på boken "Föda utan rädsla" som jag läst och på tipsen där att slappna av i axlar,ansikte, känna sig "tung" och låta med mörk röst.
Detta hjälpe jättemycket!
Jag rekommenderar verkligen den här boken! Den hjälpte mig jättemycket kan jag säga.
Men när varje värk kom så kunde jag inte prata och Jonas var tvungen att hålla min hand, be mig fokusera blicken på han och att jag skulle andas, slappna av och det hjälpte jättemycket med det stödet, utan han hade man lätt kunnat spänna sig utan att tänka på det.
Nu hade värkarna blivit RIKTIGT jobbiga, det var samma känsla på värken som innan men det var enormt mycket ondare, det nåddes till en topp där min kropp började skaka automatiskt och jag var tvungen att ge ifrån mig ljud, det blev ett mörkt "murrande" ljud som det rekommenderades i boken.
Sen kom krysteffekten!
Det fattade jag inte då, i och med att det var så tidigt. Började må illa också, kändes som jag skulle spy.
Men det gjorde jag inte.
Så i slutet på varje värk nu så fick jag känslan av att man skulle bajsa på sig och magen "hulkade" typ 3 ggr, som när man klöks eller spyr och det gick inte att stå emot.
Vi ringde Ystad igen och jag fick lägga telefonen några värkar då jag absolut inte kunde prata men mellan värkarna går det fint att prata då har man inte ont alls, lite trött och slut bara.
Men jag sa att jag fick känslan av att "trycka på" och hon så att det är ju långt till Ystad och om jag orkade sitta i bilen, och mitt svar va NEJ!
De ringde Malmö och de hade plats, då var det att upp och packa, jag försökte packa lite mellan värkarna men de kom rätt tätt och det bara tryckte på, då hade Jonas förstått att nu kommer hon nog.
I panik (mest för han,då jag inte fattat det än) gick vi till bilen och i bilen kände jag att det öppnade sig lite där nere.
Jonas brände 2 rödljus och kom in på förlossningen kl 00.30 och så sa jag till dem att det trycket på, men de trodde nog inte på mig riktigt, de sa att "ja då får vi undersöka dig" och upp på britsen så blev hon förvånad "du är helt öppen" var citatet.
De kallade på mer personal och jag krystade halvt avklädd, av med kläderna och i detta sa jag "jaha, då blir det väl ingen lustgas"? Och de bara "Nej, det hinner vi inte", men jag fick testa en gång, för jag minns att jag tänkte att jag alltid velat testa den.
Så sjukt men när jag låg där på bristen och skulle krysta fram henne så tycket jag inte det gjorde så ont, jag hade ju fasat just för detta "slutskedet" men det var inte farligt.
Det var bara att ta i och de sa till när jag inte fick krysta för att undvika att spricka och det sa jag att spricka vill jag inte, man fick så andas väldigt fort så man stod emot krysteffekten.
Helt plötsligt kunde jag känna barnets huvud med handen men det tyckte jag kändes obehagligt att känna och jag tror att på 4-5 krystvärkar på britsen var hon ute.
Klockan var då 00.57!
Helt otroligt, så snabb förlossning.
Var helt medveten hela tiden och sa till dem att det här var verkligen en drömförlossning!
Fick upp henne hos mig väldigt snabbt men sen tog de henne åt sidan, det kom mer personal och det visade sig att hon hade blivit väldigt stressad av förloppet och bajsat jättemycket i fostervattnet som hon fått i sig i magen.
Så de magpumpade henne länge, jag blev samtidigt sydd, inte så mycket men fick då lustgas.
Men frågade hela tiden hur det var med henne.
När de fick bort allt vatten fick hon vara på neonatal med en lite syrgasmask, kändes jobbigt att inte få ha henne direkt och att hon inte andades så bra av sig själv.
De sa det kunde ta 30 min - några dagar innan hon andades själv.
Men tack och lov återhämtade hon sig på 30 min.
Och nu mår hon bara bra!!!
Mina rekommendationer är att läsa den här boken:
"Att föda utan rädsla" av Susanna Heli.
Och att ev hyra en Tens-maskin, det är ju inte säkert det funkar för dig men med mig var den guld värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar